Only Constant is change

mitt liv som ung och lovande är slut. Kommer bara att kunna se tillbaks på mina glansdagar med något melankoliskt i blicken. När man kunde bli påkörd av tåget och inte känna något dagen efter... Anl till denna bitterhet kallas ont i ryggen, skulle vid ett svagt tillfälle försöka göra lite nytta på jobbet, lyfte lite konstig varpå det knäpper till i korsryggen, näväl tänker jag som forfarande trott att jag va just odödlig, det går säker över varpå jag fortsätter som att inget hänt. Går hem, åker lite longboard, fortfarande med en liten molande värk i ryggen. vaknar fredag, och ska transportera mig till hemmet med brädan. Som alla vet som åkt longboard finns det inga bromsar och eftersom jag inte visste det då, blev jag tvungen att väjja för en familj med utländskt påbrå(ja det är ju bara dom som är ute och går med hela släkten kl 07:30)varpå min stackars rygg helt sonika sa upp bekantskapen med mig. Måste ha sett lustigt ut när jag försökte ta mig hem efter det. Och så har det hållit på, kändes skapligt i ryggen i morse, tills jag skulle borsta tänderna, då gjorde sig min ålder påmind igen. slutade med att jag fick borsta tänderna stående på huk. Känns naturligvis extra kul att jag ska jobba 07-22 idag och i morgon...

Mix-cupen i Innebandy på lördag känns spännande.