mamma pappa barn

vet inte riktigt varför jag egentligen bloggar? det är ju ändå ingen som läser och då blir det ju som att typ skriva dagbok. Däremot kan jag ibland när jag läser igenom det jag skrivit känna att -där fick du till det.

Dagens ämne kommer att bli föräldrar. Det finns något talesätt som säger något i stil med att -vänner är familjen du väljer själv. Men vad gör man när man inte kan välja föräldrar? Tanken till detta inlägg fick jag idag när jag pratade med en entreprenör från norrköping, vi har jobbat ihop i något år nu och vi kom in på ämnet som av en slump, kanske för att jag sa något om "dumma jävla brudar" som man hakar upp sig på. Jag visste sen innan att han haft strul med rättvisan. Nåväl vi pratade lite om hans tidigare liv att han nu har varit drog/spritfri sen -02 att han fick ett återfall -97 när han kom på sin fru vänstra med hans bästa kompis. Han fick 3mån på kåken för det han gjorde mot sin polare, så kan det gå. För att göra en lång historia kort hade han ett kriminellt förflutet, strulig barndom sa han. Kändes nästan som att han bara gömde sig bakom det, så han började berätta lite kort hur hans farsa hade behandlat honom. När han var 5år gammal fick han två av sina framtänder utslagna vid matbordet för att han spillde ut ett glas mjölk, vid 7års ålder slutatde han gråta när han fick stryk, för en karl gråter inte som hans farsa sa. Han fick spö flera gånger i veckan av olika anledningar och det vara bara han som fick stryk i syskonskaran. Han sa att han har aldrig varit så glad som när hans mamma sa vid 12års ålder att dom skulle skiljas, då tänkte han -aldrig mera ska du få slå mig din jävel.

Det jag tror jag vill komma till med detta är att jag är så otroligt glad över att jag har min mamma o pappa, jag har inte valt dom själv men jag skulle inte kunnat gjort ett bättre val. Vi hade inte råd att åka till maldiverna på sommarlovet utan vi åkte till farmors stuga och fiskade o spelade fotboll. Jag kan se tillbaks och tycka att tänka att fan vilka bra sommrar vi hade! Skriver det här kanske mest för mig själv, men om det är någon som läser tänk på att barn bildar sin egen uppfattning om vad som bra och dåligt. Jag kan känna när jag har Antonio på jul att han bara firar med mig och min släkt, han firar på två ställen etc. För jag har ju min bild av hur en jul ska vara, eller hur ett sommarlov ska vara. Och nödvändigtvis behöver det ju inte vara så att Antonio har samma bild som jag om vad en bra jul är etc. så när man har dåligt samvete för att man inte kan resa jorden runt, eller kanske inte har råd att köpa 100 julklappar till sitt/sina barn. Så tror jag det är viktigt att känna att man gör vad man kan och att inga presenter i världen kan ersätta riktiga känslor.

Om ni läser detta Royne o Anita så säger jag det på tok för sällan men jag är stolt över att ha er som föräldrar och jag skulle inte byta er mot allt smör i småland. Jag älskar er/Fredrik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0